Motvind...

Tackar för det, IBV! Jag menar, snacka om tungrodd och oflexibel organisation. Det är lätt att bli en aning uppgiven när de verkar anstränga sig allt de kan för att slå undan fötterna på en. Och de verkar ju inte inse själva vad de håller på med heller, de tänker bara på sin egen bekvämlighet istället för att fullgöra sin uppgift och finnas till för de studenter de faktiskt har betalt för att stödja. Men nu är det bara att kämpa, systemet ska inte få vinna den här gången.

Oskar - en aning missnöjd...

Lite senare är det bara att konstatera att det verkar löna sig att inte ge upp. Visst, det märktes att de var en aning skeptiska, men det gick att få dem att ge med sig i alla fall. Så nu är det bara att hoppas att allt praktiskt klaffar, sedan bär det iväg...

Höstfunderingar

Nu är det höst. På allvar. Sommaren har rent vädermässigt varit riktigt skaplig, och dessutom dragit ut på tiden riktigt ordentligt. Jag gick ute i shorts för bara lite drygt en vecka sedan. Men nu är det som sagt höst. Temperaturen har sjunkit, den eviga motvinden har kommit tillbaka till Östgötaslätten.

Men är hösten så tokig egentligen? Jag tror jag brukar konstatera varje år att denna årstid faktiskt är rätt fin, särskilt nu när alla färger börjar komma men det fortfarande är skapligt skönt ute. Sedan finns det förstås vissa dagar, med regn och rusk och annat otrevligt, som man helst skulle vara utan. Men på det stora hela får jag vid den här tiden på året nästan en illusion av att vara uppe i fjällen, något som jag njuter mycket av.

Det är också vid den här tiden på året som folk i allt större utsträckning börjar krypa hem till varandra framåt eftermiddag eller kväll, sätta på en laddning te eller korka upp en flaska rött, och bara sitta och mysa i höstmörkret. Vilket också är något jag njuter mycket av. På något sätt är det som om hösten gräver fram den inre filosofen i de flesta av oss. Det är nu livets djupare frågor diskuteras igenom på allvar, det är nu vi rotar runt i varandras känslor och plockar fram allt som varit dolt. För en grubblare blir hösten en säkerhetsventil, stämningen och vinet gör det möjligt att lätta på trycket på ett sätt som aldrig går annars.

Är då hösten den bästa årstiden? Sådana graderingar befattar jag mig inte med. Varje årstid, varje månad, varje vecka, har sin charm. Det gäller bara att hitta det positiva och njuta av det. Tänk på det, visst håller ni med?

Oskar - bland de röda löven

Kollektiv eller individ?

Liten fundering bara, apropå det förra inlägget: Varför tänks det så mycket kollektivt, när det i själva verket är fria individer det handlar om? Det finns problem som måste lösas, men dessa problem kommer bara att förvärras så länge de som säger sig försöka lösa dem tillskriver halva befolkningen kollektiv skuld, och samtidigt bara försöker lösa halva problemet. Vad göra?

Oskar - jag är jag och inte du

Om extremfeminism och häxjakt

Tänkte skriva någonting om de uppenbara likheterna mellan den extrema feminism som är så vanlig idag och medeltidens häxjakt. Men så upptäckte jag att det inte behövdes. Aftonbladet publicerade nämligen idag en krönika av Jan Guillou, en krönika som speglar mina tankar med en skrämmande exakthet. Detta är vad Guillou har skrivit: Krönika i Aftonbladet

Mina undringar:
Varför reagerar inte de seriösa feministerna starkare mot extremfeministernas galenskaper? Det är ju deras namn som dras i smutsen av Lundgren, von Wachenfeldt, Winberg och deras gelikar.

Och hur mycket ska vi män egentligen acceptera från extremfeministerna? Visst, de är kanske få, men ändå är det de som får bestämma vårt lands politik i flera viktiga frågor. Börjar bli dags för en motreaktion, inte sant?

Oskar - trött på idiotin

En första post...

Bara postar för att visa att även min svenskspråkiga blogg lever och mår bra.