Liten fundering bara, apropå det förra inlägget: Varför tänks det så mycket kollektivt, när det i själva verket är fria individer det handlar om? Det finns problem som måste lösas, men dessa problem kommer bara att förvärras så länge de som säger sig försöka lösa dem tillskriver halva befolkningen kollektiv skuld, och samtidigt bara försöker lösa halva problemet. Vad göra?
Oskar - jag är jag och inte du
Oskar - jag är jag och inte du
4 kommentarer:
Dock är det vad som indirekt förespråkas av förvånansvärt många inom feministvärlden. Hemskt.
Ja, det är inte klokt vad hemska vi är bara för att vi är män...
Kvinnor bestraffas också kollektivt. Vi utpekas som våldtagna, slagna offer. Vi är mjuka, omhändertagande och irrationella (det är ett straff tycker jag!)- män stämplas som rovgiriga, driftsstyrda. Könsrollerna straffar båda könen. Så tycker jag...
Och jag vill som sagt inte se något kollektivtänkande över huvud taget.
Skicka en kommentar