Snart är det här, det stora äventyret. Och det känns inte konstigt alls. Det känns bara bra. Det är det här jag ska göra nu. Det är rätt. Jag har kommit fram till att jag nog är den typen av människa som inte kan vara för länge på ett och samma ställe. Jag behöver luftombyte, jag behöver nya intryck, jag behöver stimulans för mitt äventyrstörstande sinne. Och då duger det inte att sitta på sin häck och gruffa om hur tråkigt det är, då måste man göra något åt saken. Det är en insikt som växt i mig i flera år nu. Och jag inser mer och mer att jag inte kommer att gå den konventionella vägen i mitt liv. Att bara hamna på ett vanligt regelbundet jobb på något vanligt företag i en vanlig Svensk stad, det känns inte som ett alternativ som skulle göra mig lycklig. För mig ligger hela världen öppen, och det går inte att säga var jag kommer att hamna eller vad jag kommer att syssla med. Ganska skön tanke, tycker ni inte?
Nu är i alla fall första anhalten Itacaré, Bahia, Brasilien. Sju veckor är inte så lång tid, men det är ändå ytterligare ett stort steg på vägen mot ett liv som världsmedborgare. Vad händer sedan? Hem till Sverige och lägga fram uppsatsen förstås. Men efter det? Jag vet inte. Men det känns inte konstigt eller fel det heller. Jag måste få ordning på mina drömmar och livsmål, har kommit en bit på väg i den frågan, men jag är samtidigt inte framme på långa vägar ännu. Som sagt, världen ligger öppen. Nu gäller det bara att se möjligheterna, fånga dem och sedan utnyttja dem till fullo. Det kanske kan verka stort och överväldigande. Men jag är inte rädd. Är du?
Oskar - blickar mot horisonten
Nu är i alla fall första anhalten Itacaré, Bahia, Brasilien. Sju veckor är inte så lång tid, men det är ändå ytterligare ett stort steg på vägen mot ett liv som världsmedborgare. Vad händer sedan? Hem till Sverige och lägga fram uppsatsen förstås. Men efter det? Jag vet inte. Men det känns inte konstigt eller fel det heller. Jag måste få ordning på mina drömmar och livsmål, har kommit en bit på väg i den frågan, men jag är samtidigt inte framme på långa vägar ännu. Som sagt, världen ligger öppen. Nu gäller det bara att se möjligheterna, fånga dem och sedan utnyttja dem till fullo. Det kanske kan verka stort och överväldigande. Men jag är inte rädd. Är du?
Oskar - blickar mot horisonten
2 kommentarer:
Ja du oskar, så var du äntligen där. Mitt i en otrolig upplevelse, mitt i ett äventyr. Att du kommer att berika världen, att världen kommer att berika dig - det är jag övertygade om. Jag hoppas att du får fantastiska månader och jag ser fram mot att dricka rödvin tillsammans med dig med atlanten som närmaste vän...det låter va? När du sedan någongång känner att du vill slå dig ner, väntar ofantliga möjligheter, med dina åsikter hade jag valt dig till justiteminister. Du är insiktsfull, dömmer inte och har hjärtat med dig i dina tankar och värderingar. ... och det gillar jag. Tack för allt Oskar!
Oskar! Jag ryser! Framtiden finns där,här,nu. Lev! Jag önskar dej lycka till! mamma Malo
Skicka en kommentar